Vårdbidrag

För några år sedan ansökte och fick JAG vårdbidrag för lillan, pga hennes funktionshinder. När hon bodde bara hos pappa så var det liksom självklart att han fick de pengarna, för han tog ju hand om allt då. Innan delade vi - han fick barnbidrag och jag vårdbidrag. Mitt var lite högre, men jag betalade fritidsräkningen för oss båda.

Nu tycker pappan att jag ska ta barnbidraget och han vårdbidraget, trots han inte betalar nåt utöver det jag gör. Varje månad har jag fått be om barnbidraget, för han har inte ordnat överföring som han lovat så pengarna går till honom. Tjata och be snällt, annars kanske jag inget får...
Än har jag inte sett dagens barnbidrag.

Så jag lackade ur och ringde FK. Barnbidraget är inga problem, det kan man dela rakt över. Men vårdbidraget, däääär är det problem för det är ju HANS.
Eh, hallå sa jag. Det var JAG som fick det beviljat en gång i tiden, inte han. Jag tycker att rimligen delar vi både kostnader och "intäkter" men när vi itne kan kommunicera om annat, hur i hela världen kan man förvänta att vi ska kunna det om detta?

Just detta, att oj var det JAG som fick det beviljat gör att man ser över det hela åtminstone. Innan det är klart om jag kan ha rätt till 50% av det, kan jag inte lägga en ansökan om 50% av barnbidraget. risken är ju att jag får massor mindre än jag borde ha rätt till.

tur man är en förmögen kvinna som inte har nåt behov av pengar prick idag... *ironi*

Andas in, andas ut

Nu är jag åter där, där jag får påminna mig om att andas. Varje andetag gör ont, varje steg gör ont, tårarna rinner tätt och jag undrar - hur många tårar kan man gråta över en person?

försöker påminna mig om det som inte var bra, det som var oacceptabelt. Men det som knuffar sig fram är allt det andra, det som var mer än bra.

Nu kommer sommaren, bilträffar i Vadstena. Skratt och flirt. Såklart. Det hör till om man är ensam.

Fy fan så ont det gör.

Dämpad

Det slog mig igår, att hela jag blivit så dämpad. Absolut inte ledsen eller deppig - långt därifrån. Men jag tyngs av allt jag gått igenom, jag tyngs av hur livet blev. Kanske lite tappad sug, kanske tappad ork.

samtidigt är jag glad för hur livet varit. Jag är en långt mycket bättre person idag. Större empati, större omtanke. Det finns inga stora nackdelar egentligen, mer än att en del av den medfödda sorglösheten är borta.

Jag skrattar inte lika lätt eller lika ofta...

Vippdocka

Ni vet de där vippdockorna som riktigt små barn har, bebisar rent av. De står där och är så färgglada och fina och vips så når barnet fram och tar i den och den vippar och gungar för att tillsist stillna och och står där, precis som innan. Helt upprätt.

För en tid sen, när en kompis till mig frågade ur det var efter allt som varit så sa jag: Jag är som en sån där vippdocka. Jag får mina törnar, står och vippar betänkligt ett tag men hur det är så lugnar sig gunget och sen står jag där på jorden så som jag alltid gjort.

Igår var det lite lustigt. En annan god vän skickade ett mail och frågade hur det var inför helgen - jag har så många som verkligen bryr sig om och jag är sååå tacksam!! Jag svarade att jo tack, det är huvudet upp och fötterna ner och livet ler lite smått ändå. Då säger min vän:

Du är som en sån där vippdocka! Det gungar betänkligt ibland men fortare än man tror så står du där bara stadigt och ler.

Så: Jag är en vippdocka:)

Det nafsar kring hälsenorna

Som så många vet, så var det en massa anledningar den gång jag flyttade och bodde ifrån mina barn. Det går bra nu, jag orkar men oj vad det nafsar kring fotlederna ibland.

När man har ett barn med speciella behov, då måste man orka. Man måste kunna tänka några steg längre hela tiden och man får liksom bara acceptera alla tillkortakommanden. DÅ var det så tärande, pga min egen sjukdom. Nu är det jättetungt och drar ner mig lite men jag hinner hämta igen mig de veckor hon är hos sin pappa.

min fina tjej är en Pippi Långstrump... Precis så. en Pippi som blir ohyggligt trött ibland, och som har ont ständigt.

nä, nu ska jag göra nåt annat så jag inte börjar gråta.

Ambidexter

Fick veta att brorssonen är både höger och vänsterhänt, precis som dottern är. Såna personer ska visst vara lite smartare, de använder båda hjärnhalvorna effektivt på nåt vis.

Men det är tur att jag inte är det! Jag är så smart och snabb i tanken så blev det mer så kanske det skulle slå över! :D