de flesta av mina tankar nu, om livet, om mig och det som berör mig, verkar några tro att allt, allt, allt härleder till mannen jag älskade och levde med, älskar än men inte lever med alls... Och nu har det nästan blivit en rolig grej av det, att formulera så att "jo men troooooo då" ;)
De som känner mig väl ler med mig och höjjer förmodligen lite på ögonbrynet och undrar "va??", de som känner mig sen länge...
Nä... ALLT handlar inte om honom, faktiskt väldigt lite... Mina tankar om livet just nu, handlar om mig och mitt och... jag tror jag överlever att vara så ego för en stund.
Sen att kärleken inte är slut är en sak, för förlåtelsen för det som hände finns inte heller. Kanske en dag, för förklaringen köper jag. Mellan detta är det lång bit och jag vet inte ens om det är något jag behöver förlåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt med en kommentar. Tack så mycket!