En diskussion om att sätta barnen främst. Ett känsligt område för mig, som en gång i tiden inte hittade någon annan utväg än att sätta MIG främst, för att återfå kontrollen på både livet och föräldraskapet ( går att läsa om i min avslutade blogg Bruden som stack från stan, ska se om jag kan redigera in en länk sen). Det finns fortfarande de som hävdar att min resa då, mitt val då, var pga kärleken och pga mannen jag träffade. De kommer aldrig hävda annat och jag skiter i vilket, för jag vet, mina nära och kära vet, mina barn vet. Bästa beryget kom från mina söner som sa för ett tag sen, att mitt val då var det bästa som hänt vår familj. Nu är vi en familj igen. Hade det fortsatt så hade vi troligen varit helt splittrade idag.
Men oavsett om jag verkligen bryr mig i vad denna ytterst lilla klick tycker, de som aldrig träffat mig i verkluga livet, inte såg, inte visste hur det var. Oavsett det så petar det till i sidan på mig, när jag tror att det är detta de menar i en kommentar nånstans. Det är bra. Jag har lärt nåt av det, och jag lär mig ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt med en kommentar. Tack så mycket!