Eldfängt humör

Det bästa med att vara lite eldfängd i humöret, som jag är, är att lika fort som det blossar upp, lika snabbt lägger det sig.
Det tar inte lång tid innan det lägger sig och jag börjar kunna tänka rationellt och kan få hjärnan att börja fungera i normala steg och jag kan se mer uppifrån på det hela.

Det är sällan något är så illa, det det bor kvar inom mig ens över natten.

Nyss blev jag så arg att jag ville slå nån på käften. Nu rycker jag på axlarna och tänker: Jaja, så var det med det, hänt är hänt.

Lugnt och bra

Livet känns så lugnt och bra nu. Stillsamt. ensamt ja visst! Men helt ok. Inget att jaga emot, inget att stressa för, inget mål som hägrar. Bara vara, här och nu.

Jag minns inte när jag senast var så här lugn i livet, om jag nånsin varit. Det har alltid varit något "där framme". en utbildning, nytt jobb, giftermål, barn att föda...

Nu är jag här och tänker inte gå nånstans direkt. Det är lugn i kroppen, lugn i sinnet, lugn i själen....

Jag har sagt farväl idag

Jag träffade Mannen idag... mannen jag älskar trots allt som hänt, mannen jag helt omöjligt får bort ur mitt hjärta verkar det.. Och jag har sagt farväl. det var sista gången vi sågs, om inte ett under nu sker förstås.

Jag hade kunnat avstå bordet jag hade i hans garage. Det var inte dyrt, men det var ett sånt där loppisfynd som man nästan aldrig stöter på. Jag har nog sett tusentals bord på loppis men inget som detta. det skulle så lätt kunna vara vulgärt och fult men det är så precis så det är precis rätt, det där bordet jag inte visste jag ville ha... Så jag bestämde att vi ses och jag hämtar det.

Jag laddade innan. Jag bestämde att inte visa nåt, stänga till, skärma av, vara kall. Jag övervägde att vara arg och elak, säga dumma saker så jag visste att han aldrig nånsin skulle ta kontakt igen, nånsin.

Vad hände? Jodå, jag var kall och avvisande, och hamnade i hans famn ändå... Jag tror vi kramades hela den kvart vi sågs. Kramades och kysstes och tillsist sa jag åt honom att åka. Och då åkte jag med.

Nu är jag åter där, för en stund, där jag får tvinga mig att andas in och andas ut.

Allt vore så mycket lättare om jag visste att han inte har några känslor, om allt satt hos mig. Det gör det inte. Det sitter i nåt som bara han vet men det är inte frånvaro av känslor. Jag trodde jag skulle vänta ut vad det nu var. Det gör jag inte. Jag väntar inte mer. Jag kan inte göra något, inte mer rätt inte mer kärlek inte mer ödmjukhet inte mer nåt...

så farväl min älskade. Jag önskar jag kunde önska dig ett fint och kärleksfullt liv men det gör jag inte. Jag vill inte att nån annan ska ha dig eller du nån annan... så jag önskar dig ingenting, säger bara farväl.

utan ord.....

I don't wanna hear about it any more
It's a shame I've got to live without you any more
There's a fire in my heart
A pounding in my brain, it's driving me crazy

We don't need to talk about it any more
Yesterday's just a memory
And we close the door
I just made one mistake
I didn't know what to say when you called me baby

* Don't say good night (bye)
Say you're gonna stay forever
Oh, all the way
Can you take me high enough
To fly me over over yesterday
Can you take me high enough
It's never over

Yesterday's just a memory.
Yesterday's just a memory.

I don't wanna live without you any more
Can't you see I'm in a misery
And you know for sure
I would live and die for you
And I'd know just what to do when you call me baby

Smaljeans

Jag tror att nästan alla tjejer nånstans i sin garderob har ett par smaljeans... Ett par som är sparade trots man väger för mycket, men som man hoppas och tror att EN DAG, då ska man komma i dem igen.

för mig har det varit ett par ganska slitna, ljusa, blekta jeans... Riktigt läcker har jag känt mig när jag kunnat ha dem men uj så många år sen nu. En hot brud, självkänslan har varit rätt hög när de har varit på.

Idag är mina smaljeans för stora. Jag _kan_ ha dem, men de ger inte alls det där känslan av het brud längre. De är sköna slapparjeans nu, slit och släng en dag då jag inte bryr mig.

Vad gör man nu då, när man inga smaljeans har??

Solen skiner och fåglarna kvittrar ihjäl sig

Det snöade en del igår men tjoff vad det försvann direkt! Det är vår, det är banne mig vår nu:) fåglarna är helt galna ute, kvittrar så de snart går ur led. Och jag har kvittrat fram och tillbaka till tvättstugan och sjungit på en hemskt dålig barnvisa som jag lyckligtvis har glömt nu.

Jag tror jag ska köpa en sån här innan jag åker till föräldrarna och middan....

Bakelser så det räcker till 8 personer...

För något år sedan jobbade jag med en tjej, en äldre kollega som jag även hade jobbat med uppe i norr. Hon kom ner och staffettarbetade på mitt jobb. Och hon är sååååå kul!
Innan hon skulle sluta bestämde vi att vi skulle ha en helkväll ihop och vi åkte och handlade tillsammans. Självklart skulle vi ha bakelse till efterrätt.

när vi står där och kollar så säger hon, med liiite högre röst än vanligt, men tror du det räcker med EN stubbe? VA?? En knuff i sidan: Ja men vi blir ju rätt många. Och ögonen bara tindrade på henne. Och jag hakade på och vi dividerade om EN räckte eller om vi behövde två... Det blev en. Till bra oss två:) Några andra var inte alls inbjudna.

Jag berättade om detta för vår fd chef och idag fick jag en inbjudan. "kom och fika, jag köper bakelser för 8 pers så vi vet att de räcker".

Ibland behövs så otroligt lite för att man ska skratta långt in i själen:)