Eldfängt humör

Det bästa med att vara lite eldfängd i humöret, som jag är, är att lika fort som det blossar upp, lika snabbt lägger det sig.
Det tar inte lång tid innan det lägger sig och jag börjar kunna tänka rationellt och kan få hjärnan att börja fungera i normala steg och jag kan se mer uppifrån på det hela.

Det är sällan något är så illa, det det bor kvar inom mig ens över natten.

Nyss blev jag så arg att jag ville slå nån på käften. Nu rycker jag på axlarna och tänker: Jaja, så var det med det, hänt är hänt.