Vi pratar ju ibland, förra mannen och jag. Vi är nära men långt ifrån. Nära på så vis att vi känner av varandra sinnesstämningar väldigt väl. särskilt han. Långt ifrån pga allt som hänt.
Jag har haft några dagar där det är lite mer jobbigt. Det har varit stora förändringar i livet och nu kommer en till som jag egentligen inte hade velat.
Så frågar han varför jag gjorde förändringarna, vad som blev fel. Jag tror inte han klarade svaret:
Jag trodde du skulle finnas kvar.
Han blev tyst....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt med en kommentar. Tack så mycket!